I lördags var vi i Ryssland och uppträdde på MTV galan i St Petersburg. Sjuuuuuuukt grym upplevlese. Där träffade jag även Dj Aligator. Jag har inte träffat honom sen vi var i Dubai och det har skett en stooor förändring. Han har börjat träna och äta rätt. Det har resulterat i att han faktiskt gått ner orentligt i vikt och ser riktigt bra ut. Vi passade på att spela in en Shout Out till dansskolan.
Det har varit en helg fylld av jobb. Men allt har gått bra. I torsdags startade Gamex (TV-spelsmässa) där vi jobbade med Playstation. Jag tog med 3 st av mina lärare för att ställa ut Playstations nya Dance Star till Playstation Move. Jag kan inte med ord beskriva vilket jävla bra jobb mina kollegor gör. De är ambitiösa och jag kan verkligen lita på dem. Jag är trygg med dem. TACK!! Allt från intervjuer i Nyhetsmorgon till att ta hand om frågor från barn och föräldrar.
Men i fredags åkte jag till Norge för att dansa. Grabbarna stannade i Sverige och tog hand om mässan. Jag gjorde 2 st konserter. En i Tromsö och en i Bodö. Mycket roligt och Norge är ett vackert land med underbara människor.
Jag kom hem vid 17 tiden i söndags och åkte direkt till dansskolan där jag hjälpte Sean Banan lite med en artikel till hans nya tidning som kommer nästa år. Den ser vi fram emot =)
För några år sedan kontaktade en av Sveriges bästa musikvideo producent mig. En rysk artist skulle spela in sin kommande video här i Sverige. Han vill e ha dansare med sig och då var jag det självklara valet =)
Men efter att ha lyssnat på låten och pratat om olika teman så tog jag beslutet att inte medverka själv och istället göra en dansdel med endast tjejer. Idéen blev verklighet och jag är mycket nöjd med resultatet.
Det roliga är att nu flera år senare sitter jag på flygplatsen i Moskva och fikar. Som på så många andra ställen är det massor av tv-apparater igång med ryska MTV på och detta var fallet även här. Jag hör ett intro och stelnar till. Jag känner igen låten men kan inte placera var ifrån.
Tittar upp på närmaste tv och ser DATO =) hahaha!! Jag ropar ut ganska högt ”det är ju fan min video”.
När jag menar min video så är det självklart inte jag som varken regisserat eller produerat den men just dansdelen är 100% jag, me, moi… JONAS!!
Här är låten…
Shit, de senaste veckorna har varit hektiska!! Först var vi största delen av den veckan på turné i Ryssland och körde totalt 4 shower. Kom hem och åkte direkt till finalen av Big Brother där The Voice Streetdance Team skulle dansa bakom Sean Banan. Alex hade koreograferat en grym dans till nya låten HÄNDER I LUFT och jag koreograferade gruppen på plats så placeringar samt in & utgångar blev snyggt. Eftersom alla de gamla deltagarna skulle vara med i slutet på låten så skulle jag även fixa den delen. Eftersom Alex koreografi var så jäkla bra så var mitt jobb väldigt enkelt denna gång. Det är enkelt att jobba med tjejerna i Teamet nu. Man säger EN gång vad de ska göra och det blir rätt och snyggt direkt. Det brukar vara tvärtom när man korrar modevisningar med mediokra modeller som glömmer allt så fort meningen är slut =)
Veckan efter Big Brother spenderade jag oxå på resande fot i Ryssland och Danmark. Den här veckan har jag redan hunnit med 2 st shower i Ryssland. En show i Sochi och direkt efter den åkte vi till Tomsk för att dansa. Var hemma en dag för att ladda om batterierna och fick träffa frugan och nu sitter jag på flygplatsen igen för att resa iväg till någon håla i Sibirien =) Men det är kul så jag ska inte klaga.
Kommer hem på fredag och då verkar det som att vi ska dansa i Stockholm. Sen drar vi till Danmark på lördag för att dansa på en festival. Som tur är åker vi hem direkt efter så jag och isse funderar på att ta en vända på stan och fira de senaste framgångarna med dansskolan.
Det är det som är så roligt!! Det blir mycket jobb gjort på alla resor. Alla timmar på flygen spenderar jag och isse till att jobba. Och tro mig!! Det är mycket som händer nu =) Allt går så sjukt bra och vi bygger verkligen åt rätt håll. Jag har stora planer för skolan och mina lärare. Har lärt mig att inte berätta allt för dem så även de kan bli lite överraskade ibland =)
Well… det var en liten update iallafall.
Just det, för er som hört av er angående Street Pole och Pole Trix. Vi har nu sänkt åldergränsen från 16 år till 15 år om ni har era föräldrars underskrivter. Så jag vet att det blir många glada miner nu =)
Peace & Kärlek // Jonas Göthberg
Vi har ju inte haft Breaking/Breakdance på schemat de senaste 3 åren. Anledningen har varit att vi inte haft tillräckligt med utrymme på schemat. MEN nu när vi flyttar så öppnas en helt ny värld upp. Vi expanderar schemat med strax över 100% och detta gör att vi äntligen får plats med Breaking. Dessutom blir det TVÅ grupper. En för nybörjare (Nivå1) och en för fortsättare (Nivå2).
Vi har hittat 2 st riktigt grymma lärare. Den ena tänkte jag presentera här…
Ny lärare på The Voice Streetdance School: JAMALDE
Rätt stöd och attityd i livet ger skjuts i karriären. Med tur och en vilja att tänja på varje steg är allting möjligt.
Det är Jonas Göthberg ett bevis på. 26 år gammal har han dansat sig upp på den internationella scenen, koreograferat en mängd artister i 35-40 olika länder och varit med och grundat The Voice Streetdance School.
”En galen idéspruta” som i varje motgång ser en möjlighet. Eller tio, om det vill sig riktigt väl.
Kepsen är välsydd och klädsam, fast bak och fram. Jonas Göthberg slarvar inte med stilen, som präglats av hip-hop och breakdance sedan tonåren. Det är också hans yrkesliv. Han sticker inte under stol med att det har varit flyt i danskarriären. Rätt kontakter och artister har fört honom till 35-40 länder världen över och gett honom möjlighet att arbeta med precis det han vill. Han har samarbetat med artister som Måns Zelmerlöw, Dr Alban och Star Pilots samt ett stort antal svenska och internationella artister. Han har också gjort musikvideos och TV-inspelningar.
Vi träffas i hans rätta element, dansskolan The Voice Streetdance School, som han varit med och grundat. Det är audition i lokalen intill och vi kikar in genom fönstret i dörren. Aspiranterna i fransiga stövlar, säckiga tröjor och tygsjok i fantasifulla draperingar kämpar med danssteg, knyckrörelser och hopp. Blir de inte generade när vi stirrar?
- Inte alls, försäkrar Jonas. Hur ska de annars klara att dansa inför publik?
Hans yrke kräver perfekt koncentration och stark fysik. Hur fungerar det med diabetes?
Jonas har sina knep för att undvika lågt blodsocker. De gamla vanliga, läskburk och mätutrusning inom räckhåll, samt att alltid ligga steget före sjukdomen. Rutin och åter rutin, allt blir en vana till slut. Han beskriver känningar som en pendling mellan fokus och icke-fokus:
– Det är som försöka tänka fler tankar samtidigt. Eller som att skriva samma mening över varandra flera gånger på en skrivmaskin. Det är en bisarr känsla.
Öppen med sin diabetes
När jag sökte information om dig på nätet kom det upp mycket om din dans, koreografiska framgångar med olika grupper och utlandsturnéer. Men en sak fann jag ingenting om: din diabetes. Håller du den för dig själv?
Jonas ser litet ställd ut. Han förklarar att han inte har för vana att presentera sig som ”Jonas och jag är diabetiker”. Samtidigt är han helt öppen med sin sjukdom, som han med åren till och med fått en viss distans till.
- Råkar jag se någon ta en spruta på en restaurang kan jag haja till och tänka ´åh, en diabetiker´. Eller om nån frågar ´men du har ju diabetes´, då blir det som att ´va – eh, ja just det´. Det är absolut ingenting jag går och tänker på.
Så har det inte alltid varit. När Jonas insjuknade vid 14 års ålder var det ”jättejobbigt”. Han tyckte det var fel på honom och ville inte skylta med sin diabetes.
– Men sen skulle jag åka på kollo i tre veckor, det hade jag gjort sen jag var sju, och då var det som att komma ut ur garderoben. Man sa till några, ´det har hänt en grej, va´. ´Vadå?´ ´Jo, jag har fått en sjukdom´.
– Och de trodde man skulle dö. Men det var ingen som reagerade för de visste inte vad diabetes var, utan ryckte på axlarna och sa ´va synd då´.
Samtidigt var det mycket i samband med sjukdomen som plågade Jonas psykiskt: att gå till sjukhuset, skicka in blodprov, lämna HbA1c, men också det fysiska spelade in för en kille som alltid tränat. Tanken att han skulle ha det hela livet mognade så småningom och innerst inne kändes det som ´oh fuck´, men utåt har han inte alltid visat hur han mår.
På frågan om diabetes i dag begränsar honom på något sätt gnäller han över att inte ha kunnat söka till Robinson. När han ser min uppsyn skrattar han.
– Jag skämtar. Nej, det är väl bara pilot och tågförare man inte kan bli.
– Och polis, hämnas jag.
– Kan man inte bli polis, skriker Jonas i falsett. Och det säger du till mig nu! Det är min backup-plan. Den dag jag bryter benet och inte kan dansa så tänker jag bli polis.
Så ändrar han sig.
– I och för sig tror jag inte att jag vill ha en pistol i hölstret den dagen…
Hans eget val
För att tala allvar en stund så tror Jonas att folk är duktiga på att acceptera sitt öde och diabetes är ju ett sådant. Och även om fysiska yrken kan vara jobbigare så begränsar det inte honom, eftersom det är hans eget val att sköta sin diabetes. Därför är det upp till honom själv att avgöra vad han vill ägna sig åt, resonerar han.
Efter att ha dansat professionellt i tio år har det blivit en naturlig fortsättning att arbeta mer med affärsverksamhet kopplat till dansen och skolan.
- Visst kan man dansa tills man är uppåt 60 år, men breakdance kan bli svårt vid 55. Man får ta in fler delar i livet som passar in i det man gör för att utvidga och utveckla sina talanger. Är man businessminded och duktig på att dansa så sätter man ihop det och nya saker uppstår.
När finanskrisen kom minskade elevantalet med tio procent. I stället för att höja kurspriset gjorde Jonas precis tvärtom. Han hittade nya vägar och andra inkomstkällor, för att kunna sänka priserna i stället. Events, sommarkurser och -läger, nya designkläder och allt till hyfsat billiga priser har faktiskt dragit in mer pengar i år hittills än förra året.
– Alla ska ha råd att dansa, utbrister han.
Är du helt självlärd?
– I princip, ja. Jag gick två terminer och lärde mig grunderna inom breakdance. Sen bröt jag navelsträngen med danslärarna och bestämde mig för att bara köra själv. Jag startade min första dansgrupp som hette Seven Souls och gjorde som alla andra, det vill säga stod framför spegeln och försökte hitta på steg, tittade på tv, köpte dvd med Justin Timberlake och försökte lära mig dansa som han.
Inom hip-hopen är det många som är självlärda, enligt Jonas. Den är mer personlig än andra dansformer och man måste hitta sig själv och sin egen stil. Man kan lära sig grundsteg på dansskola och litet koreografi men sen gäller det vad JAG vill göra. Det finns inga begränsningar med vad man kan göra med sin kropp, eller det är klart att det finns, men det handlar om att lära känna sig själv och att anpassa dansen efter sina egna förutsättningar.
Jonas anser sig lyckligt lottad, ”otroligt glad och stolt”. Rätt kontakter, kompisar och artister som tagit honom till många ställen jorden runt. Men det är inte bara frågan om tur: så länge man är ödmjuk, kämpar och vill något så tror Jonas att man får det.
Inte känna efter FÖR mycket
Många med diabetes är oroliga för att resa, med allt vad det innebär. Har du aldrig haft några problem?
– Aldrig, bekräftar Jonas. Man kommer till nån liten håla i Sibirien och går genom tullen med sprutan i fickan. Tittar dom konstigt så säger man bara ínsulin´ så förstår dom direkt. Men vi har en regel: checka aldrig in bagage. Jag har allt som behövs i handbagaget: scenkläder, insulin, tandborste och ett par extra kalsonger.
När det gäller diabetesen måste man planera noga, har han lärt sig. Han räknar ut hur mycket insulin som går åt och packar en extra spruta och övrig utrustning. Tidsomställningar har inte heller vållat honom några besvär.
– Jag tror att ju mindre man tänker på såna grejor, desto färre problem får man. Det gäller att hitta sina egna små lösningar, som att ta det långverkande insulinet några timmar tidigare och då ta litet mindre inför nästa 24-timmarspass eller också senare och då ta en pyttepyttedos extra. Bara man tänker efter före. Och vara uppmärksam och känna efter, men inte FÖR mycket.
Nej, Jonas Göthberg är inte mycket för att stanna upp och absolut inte att sätta sig nöjd med vad han har. Han vill ha mer, bättre och större. Fler och fler bitar måste in för att pusslet ska växa.
– Vad pusslet ger för bild har jag ingen aning om.
Tvingas tänka nytt
Motgångar har han haft, men aldrig någon riktig ”flopp”. Ur varje misslyckande föds nya möjligheter, det vet han med facit i hand. När saker inte fungerar längre måste man fundera hur man ska fixa till det och tvingas tänka annorlunda. Och då, menar Jonas, kommer den kreativa sidan in, enligt principen om nöden som uppfinningarnas moder.
– När något negativt händer ska man inte ge sig förrän man hittat tre positiva saker som det negativa fört med sig.
När du fick diabetes, vad förde det med sig för positivt?
– Först lurade jag mig själv att det var värt försäkringspengarna som vi fick. En kompis frågade om jag skulle betala tillbaka pengarna för att slippa min diabetes men jag var tvärsäker: nej, jag tog pengarna i stället!
Jonas intalade sig själv att det var värt det. Illusionen brast snart. Som lök på laxen hade en klasskamrat som fått diabetes några år tidigare kvitterat ut tre gånger så mycket pengar.
– Det kanske låter som om jag vore extremt pengafixerad, säger han och förklarar att baktanken till att ”ta pengarna” var att ingen skulle förledas att tro att han blivit svag. Han betonar att för honom är och förblir familjen och glädjen viktigast i livet – varken ”business” eller materialistiska saker har företräde.
Inspirationen finns i allt runt om kring honom. Han kallar sig ”en galen idéspruta”, som kan gå på gatan och få syn på något som sen byggs upp till ”värsta scenariot i huvudet”. Det låter nästan litet jobbigt, men för att vara så explosiv ger Jonas i stället intryck av raka motsatsen. Han sitter lugnt på stolen och tar sig ofta en stund att fundera över frågorna.
– Det gäller att kanalisera inspirationen, förklarar han. Det handlar om att blanda olika människor och andras företagsidéer med mina egna koncept och twista till det litet. Kanske blir det helt fel, men då har man i all fall tänkt i nya banor.
Till sist: kopplar du av någon gång?
– Visst, jag tillbringar mycket rekreationstid framför tv-spelet X-box. Även film och sömn ligger högt på listan när jag väljer att slappna av.
Skönt att höra.
Text: Ann-Sofi Lindberg
Que pasa?
Idag hade jag och flera av skolans lärare möte. Vi gick igenom lite av sommarens aktiviteter och hur vi ska jobba. Det är så jäkla skönt att känna allas engagemang. Jag vet inte om de förstår hur mycket jag uppskattar dem. Förhoppningsvis kanske de läser detta och då är min hälsning till er:
Jag älskar det vi gör tillsammans… det vi bygger tillsammans… och framförallt så älskar jag er!!!
Som jag skrev i mitt förra inlägg så är det mycket på G i sommar =) fler och fler saker faller på plats på ett underbart sätt och The Voice Streetdance School kommer bli större än någonsin från och med Juni.
Keep yourself updated =)
